över- (“over-”) + trumfa (“trump”)
övertrumfa (present övertrumfar, preterite övertrumfade, supine övertrumfat, imperative övertrumfa)
Usually figuratively.
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | övertrumfa | övertrumfas | ||
Supine | övertrumfat | övertrumfats | ||
Imperative | övertrumfa | — | ||
Imper. plural1 | övertrumfen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | övertrumfar | övertrumfade | övertrumfas | övertrumfades |
Ind. plural1 | övertrumfa | övertrumfade | övertrumfas | övertrumfades |
Subjunctive2 | övertrumfe | övertrumfade | övertrumfes | övertrumfades |
Participles | ||||
Present participle | övertrumfande | |||
Past participle | övertrumfad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |