Borrowed from German bloßstellen, equivalent to blott + ställa. Cognate of Danish blotstille, Dutch blootstellen.
blottställa (present blottställer, preterite blottställde, supine blottställt, imperative blottställ)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | blottställa | blottställas | ||
Supine | blottställt | blottställts | ||
Imperative | blottställ | — | ||
Imper. plural1 | blottställen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | blottställer | blottställde | blottställs, blottställes | blottställdes |
Ind. plural1 | blottställa | blottställde | blottställas | blottställdes |
Subjunctive2 | blottställe | blottställde | blottställes | blottställdes |
Participles | ||||
Present participle | blottställande | |||
Past participle | blottställd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |