färdig (“finished”) + ställa (“set”)
färdigställa (present färdigställer, preterite färdigställde, supine färdigställt, imperative färdigställ)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | färdigställa | färdigställas | ||
supine | färdigställt | färdigställts | ||
imperative | färdigställ | — | ||
imper. plural1 | färdigställen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | färdigställer | färdigställde | färdigställs, färdigställes | färdigställdes |
ind. plural1 | färdigställa | färdigställde | färdigställas | färdigställdes |
subjunctive2 | färdigställe | färdigställde | färdigställes | färdigställdes |
present participle | färdigställande | |||
past participle | färdigställd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.