From för- + enkel + -a.[1] Cognate with Danish forenkle, Norwegian Bokmål forenkle and Norwegian Nynorsk forenkle, forenkla.
förenkla (present förenklar, preterite förenklade, supine förenklat, imperative förenkla)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förenkla | förenklas | ||
supine | förenklat | förenklats | ||
imperative | förenkla | — | ||
imper. plural1 | förenklen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förenklar | förenklade | förenklas | förenklades |
ind. plural1 | förenkla | förenklade | förenklas | förenklades |
subjunctive2 | förenkle | förenklade | förenkles | förenklades |
present participle | förenklande | |||
past participle | förenklad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.