för- (“en-”) + evig (“eternal”) + -a
föreviga (present förevigar, preterite förevigade, supine förevigat, imperative föreviga)
Sometimes a bit jocularly poetic in (sense 2).
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | föreviga | förevigas | ||
Supine | förevigat | förevigats | ||
Imperative | föreviga | — | ||
Imper. plural1 | förevigen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förevigar | förevigade | förevigas | förevigades |
Ind. plural1 | föreviga | förevigade | förevigas | förevigades |
Subjunctive2 | förevige | förevigade | föreviges | förevigades |
Participles | ||||
Present participle | förevigande | |||
Past participle | förevigad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |