Borrowed from Middle Low German vörvelschen, vorvelschen, from Old Saxon *farfalskōn, from Proto-West Germanic *frafalskōn. By surface analysis, för- + falsk + -a. Cognate of Danish forfalske.
förfalska (present förfalskar, preterite förfalskade, supine förfalskat, imperative förfalska)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förfalska | förfalskas | ||
supine | förfalskat | förfalskats | ||
imperative | förfalska | — | ||
imper. plural1 | förfalsken | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förfalskar | förfalskade | förfalskas | förfalskades |
ind. plural1 | förfalska | förfalskade | förfalskas | förfalskades |
subjunctive2 | förfalske | förfalskade | förfalskes | förfalskades |
present participle | förfalskande | |||
past participle | förfalskad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.