From Old Swedish fornø̄ghia, from Middle Low German vornögen, equivalent to för- + nöja. Attested since 1709. Compare German vergnügen.
förnöja (present förnöjer, preterite förnöjde, supine förnöjt, imperative förnöj)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förnöja | förnöjas | ||
Supine | förnöjt | förnöjts | ||
Imperative | förnöj | — | ||
Imper. plural1 | förnöjen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förnöjer | förnöjde | förnöjs, förnöjes | förnöjdes |
Ind. plural1 | förnöja | förnöjde | förnöjas | förnöjdes |
Subjunctive2 | förnöje | förnöjde | förnöjes | förnöjdes |
Participles | ||||
Present participle | förnöjande | |||
Past participle | förnöjd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |