From för- (“en-”) + skön (“fair, beautiful”) + -a.[1] Cognate with Danish forskønne, Norwegian Bokmål forskjønne and German verschönen, verschönern.
försköna (present förskönar, preterite förskönade, supine förskönat, imperative försköna)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | försköna | förskönas | ||
supine | förskönat | förskönats | ||
imperative | försköna | — | ||
imper. plural1 | förskönen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förskönar | förskönade | förskönas | förskönades |
ind. plural1 | försköna | förskönade | förskönas | förskönades |
subjunctive2 | försköne | förskönade | förskönes | förskönades |
present participle | förskönande | |||
past participle | förskönad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.