Borrowed from Middle Low German vorschonen or German verschonen. By surface analysis, för- + skona. Cognate of Danish forskåne.
förskona (present förskonar, preterite förskonade, supine förskonat, imperative förskona)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förskona | förskonas | ||
Supine | förskonat | förskonats | ||
Imperative | förskona | — | ||
Imper. plural1 | förskonen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förskonar | förskonade | förskonas | förskonades |
Ind. plural1 | förskona | förskonade | förskonas | förskonades |
Subjunctive2 | förskone | förskonade | förskones | förskonades |
Participles | ||||
Present participle | förskonande | |||
Past participle | förskonad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |