för- (“en-”) + skräck (“horror, terror”) + -a
förskräcka (present förskräcker, preterite förskräckte, supine förskräckt, imperative förskräck)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förskräcka | förskräckas | ||
| Supine | förskräckt | förskräckts | ||
| Imperative | förskräck | — | ||
| Imper. plural1 | förskräcken | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förskräcker | förskräckte | förskräcks, förskräckes | förskräcktes |
| Ind. plural1 | förskräcka | förskräckte | förskräckas | förskräcktes |
| Subjunctive2 | förskräcke | förskräckte | förskräckes | förskräcktes |
| Participles | ||||
| Present participle | förskräckande | |||
| Past participle | förskräckt | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||