From Old Swedish forsmā (“belittle”), from Middle Low German vorsman. Compare German verschmähen.
försmå (present försmår, preterite försmådde, supine försmått, imperative försmå)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | försmå | försmås | ||
supine | försmått | försmåtts | ||
imperative | försmå | — | ||
imper. plural1 | försmån | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | försmår | försmådde | försmås | försmåddes |
ind. plural1 | försmå | försmådde | försmås | försmåddes |
subjunctive2 | försmå | försmådde | försmås | försmåddes |
present participle | försmående | |||
past participle | försmådd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.