försona (present försonar, preterite försonade, supine försonat, imperative försona)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | försona | försonas | ||
supine | försonat | försonats | ||
imperative | försona | — | ||
imper. plural1 | försonen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | försonar | försonade | försonas | försonades |
ind. plural1 | försona | försonade | försonas | försonades |
subjunctive2 | försone | försonade | försones | försonades |
present participle | försonande | |||
past participle | försonad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.