förställa (present förställer, preterite förställde, supine förställt, imperative förställ)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förställa | förställas | ||
supine | förställt | förställts | ||
imperative | förställ | — | ||
imper. plural1 | förställen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förställer | förställde | förställs, förställes | förställdes |
ind. plural1 | förställa | förställde | förställas | förställdes |
subjunctive2 | förställe | förställde | förställes | förställdes |
present participle | förställande | |||
past participle | förställd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.