för- + töva, cognate with Old Swedish fortöva, from Middle Low German vortoven (delay, wait, obstruct)
förtöva (present förtövar, preterite förtövade, supine förtövat, imperative förtöva)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | förtöva | förtövas | ||
Supine | förtövat | förtövats | ||
Imperative | förtöva | — | ||
Imper. plural1 | förtöven | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | förtövar | förtövade | förtövas | förtövades |
Ind. plural1 | förtöva | förtövade | förtövas | förtövades |
Subjunctive2 | förtöve | förtövade | förtöves | förtövades |
Participles | ||||
Present participle | förtövande | |||
Past participle | förtövad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |