förutspå (present förutspår, preterite förutspådde, supine förutspått, imperative förutspå)
Implies stating one's prediction, as opposed to just anticipating something. Compare förutse.
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förutspå | förutspås | ||
supine | förutspått | förutspåtts | ||
imperative | förutspå | — | ||
imper. plural1 | förutspån | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förutspår | förutspådde | förutspås | förutspåddes |
ind. plural1 | förutspå | förutspådde | förutspås | förutspåddes |
subjunctive2 | förutspå | förutspådde | förutspås | förutspåddes |
present participle | förutspående | |||
past participle | förutspådd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.