för- + vild + -a. Cognate of Danish forvilde, German verwildern.
förvilda (present förvildar, preterite förvildade, supine förvildat, imperative förvilda)
Normally the passive voice. Particularly common in the past participle form.
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | förvilda | förvildas | ||
supine | förvildat | förvildats | ||
imperative | förvilda | — | ||
imper. plural1 | förvilden | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | förvildar | förvildade | förvildas | förvildades |
ind. plural1 | förvilda | förvildade | förvildas | förvildades |
subjunctive2 | förvilde | förvildade | förvildes | förvildades |
present participle | förvildande | |||
past participle | förvildad |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.