hinna först (present hinner först, preterite hann först, supine hunnit först, imperative hinn först)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | hinna först | hinnas först | ||
Supine | hunnit först | hunnits först | ||
Imperative | hinn först | — | ||
Imper. plural1 | hinnen först | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | hinner först | hann först | hinns först, hinnes först | hanns först |
Ind. plural1 | hinna först | hunno först | hinnas först | hunnos först |
Subjunctive2 | hinne först | hunne först | hinnes först | hunnes först |
Participles | ||||
Present participle | försthinnande | |||
Past participle | försthunnen | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |