From idiot (“idiot”) + förklara (“declare”). Compare Norwegian Bokmål idiotforklare.
idiotförklara (present idiotförklarar, preterite idiotförklarade, supine idiotförklarat, imperative idiotförklara)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | idiotförklara | idiotförklaras | ||
Supine | idiotförklarat | idiotförklarats | ||
Imperative | idiotförklara | — | ||
Imper. plural1 | idiotförklaren | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | idiotförklarar | idiotförklarade | idiotförklaras | idiotförklarades |
Ind. plural1 | idiotförklara | idiotförklarade | idiotförklaras | idiotförklarades |
Subjunctive2 | idiotförklare | idiotförklarade | idiotförklares | idiotförklarades |
Participles | ||||
Present participle | idiotförklarande | |||
Past participle | idiotförklarad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |