läge (“situation”) + -lig, Old Swedish läghliker, from Middle Low German legelik.
läglig (comparative lägligare, superlative lägligast)
Inflection of läglig | |||
---|---|---|---|
Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
Common singular | läglig | lägligare | lägligast |
Neuter singular | lägligt | lägligare | lägligast |
Plural | lägliga | lägligare | lägligast |
Masculine plural3 | läglige | lägligare | lägligast |
Definite | Positive | Comparative | Superlative |
Masculine singular1 | läglige | lägligare | lägligaste |
All | lägliga | lägligare | lägligaste |
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic |