roffa åt sig (present roffar åt sig, preterite roffade åt sig, supine roffat åt sig, imperative roffa åt sig)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | roffa åt sig | — | ||
Supine | roffat åt sig | — | ||
Imperative | roffa åt sig | — | ||
Imper. plural1 | roffen åt sig | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | roffar åt sig | roffade åt sig | — | — |
Ind. plural1 | roffa åt sig | roffade åt sig | — | — |
Subjunctive2 | roffe åt sig | roffade åt sig | — | — |
Participles | ||||
Present participle | — | |||
Past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |