From satt (“satiated, full”).
sättigen (weak, third-person singular present sättigt, past tense sättigte, past participle gesättigt, auxiliary haben)
infinitive | sättigen | ||||
---|---|---|---|---|---|
present participle | sättigend | ||||
past participle | gesättigt | ||||
auxiliary | haben | ||||
indicative | subjunctive | ||||
singular | plural | singular | plural | ||
present | ich sättige | wir sättigen | i | ich sättige | wir sättigen |
du sättigst | ihr sättigt | du sättigest | ihr sättiget | ||
er sättigt | sie sättigen | er sättige | sie sättigen | ||
preterite | ich sättigte | wir sättigten | ii | ich sättigte1 | wir sättigten1 |
du sättigtest | ihr sättigtet | du sättigtest1 | ihr sättigtet1 | ||
er sättigte | sie sättigten | er sättigte1 | sie sättigten1 | ||
imperative | sättig (du) sättige (du) |
sättigt (ihr) |
1Rare except in very formal contexts; alternative in würde normally preferred.