skälla

Hello, you have come here looking for the meaning of the word skälla. In DICTIOUS you will not only get to know all the dictionary meanings for the word skälla, but we will also tell you about its etymology, its characteristics and you will know how to say skälla in singular and plural. Everything you need to know about the word skälla you have here. The definition of the word skälla will help you to be more precise and correct when speaking or writing your texts. Knowing the definition ofskälla, as well as those of other words, enriches your vocabulary and provides you with more and better linguistic resources.
See also: skalla and skælla

Swedish

Pronunciation

  • audio(file)

Etymology 1

From Proto-Germanic *skellǭ. If not inherited through Old Norse, borrowed from Middle Low German schelle. Cognate with German Schelle (“small bell”). Related with the verb below.

Noun

skälla c

  1. bell (carried by animals around their necks)
Declension
Declension of skälla 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative skälla skällan skällor skällorna
Genitive skällas skällans skällors skällornas
Derived terms

Etymology 2

From Old Swedish skælla (“to bark, to scold”), from Old Norse skella, from Proto-Germanic *skallijaną.

Verb

skälla (present skäller, preterite skällde, supine skällt, imperative skäll)

  1. (of dogs) to bark
    • de är allasammans stumma hundar, som icke kunna skälla
      they are all dumb dogs, they cannot bark (Isaiah 56:10)
  2. (transitively with ut or på) to scold, to tell off
    De blev utskällda/skälldes ut/fick sig en utskällning för att de inte följt reglerna
    They were scolded for not having followed the rules
    Han skällde ut dom för att de inte följt reglerna
    He told them off for not having followed the rules
    Skäller folk på dig så skäll tillbaka utav bara helvete
    If people scold you, then scold them back like hell
  3. (with för) to be called, to be accused of being
    en lärare som skälls för att vara arbetsskygg
    a teacher accused of being lazy
Conjugation
Conjugation of skälla (weak)
Active Passive
Infinitive skälla skällas
Supine skällt skällts
Imperative skäll —
Imper. plural1 skällen —
Present Past Present Past
Indicative skäller skällde skälls, skälles skälldes
Ind. plural1 skälla skällde skällas skälldes
Subjunctive2 skälle skällde skälles skälldes
Participles
Present participle skällande
Past participle skälld
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
See also

Further reading

Anagrams

Wikious
Boobota
Sagapedia