skämma ut sig (present skämmer ut sig, preterite skämde ut sig, supine skämt ut sig, imperative skäm ut sig)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | skämma ut sig | — | ||
Supine | skämt ut sig | — | ||
Imperative | skäm ut sig | — | ||
Imper. plural1 | skämmen ut sig | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | skämmer ut sig | skämde ut sig | — | — |
Ind. plural1 | skämma ut sig | skämde ut sig | — | — |
Subjunctive2 | skämme ut sig | skämde ut sig | — | — |
Participles | ||||
Present participle | — | |||
Past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |