skrin (“box, chest”) + lägga (“put”)
skrinlägga (present skrinlägger, preterite skrinlade, supine skrinlagt, imperative skrinlägg)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | skrinlägga | skrinläggas | ||
supine | skrinlagt | skrinlagts | ||
imperative | skrinlägg | — | ||
imper. plural1 | skrinläggen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | skrinlägger | skrinlade | skrinläggs, skrinlägges | skrinlades |
ind. plural1 | skrinlägga | skrinlade | skrinläggas | skrinlades |
subjunctive2 | skrinlägge | skrinlade | skrinlägges | skrinlades |
present participle | skrinläggande | |||
past participle | skrinlagd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.