skrin (“box, chest”) + lägga (“put”)
skrinlägga (present skrinlägger, preterite skrinlade, supine skrinlagt, imperative skrinlägg)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | skrinlägga | skrinläggas | ||
Supine | skrinlagt | skrinlagts | ||
Imperative | skrinlägg | — | ||
Imper. plural1 | skrinläggen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | skrinlägger | skrinlade | skrinläggs, skrinlägges | skrinlades |
Ind. plural1 | skrinlägga | skrinlade | skrinläggas | skrinlades |
Subjunctive2 | skrinlägge | skrinlade | skrinlägges | skrinlades |
Participles | ||||
Present participle | skrinläggande | |||
Past participle | skrinlagd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |