stad (“place (archaic)”) + fästa (“fix”)
stadfästa (present stadfäster, preterite stadfäste, supine stadfäst, imperative stadfäst)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | stadfästa | stadfästas | ||
supine | stadfäst | stadfästs | ||
imperative | stadfäst | — | ||
imper. plural1 | stadfästen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | stadfäster | stadfäste | stadfästs, stadfästes | stadfästes |
ind. plural1 | stadfästa | stadfäste | stadfästas | stadfästes |
subjunctive2 | stadfäste | stadfäste | stadfästes | stadfästes |
present participle | stadfästande | |||
past participle | stadfäst |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.