två

From Old Norse þvá, from Proto-Germanic *þwahaną.

två (present tense tvår, past tense tvådde, past participle tvått/tvådd, passive infinitive tvåast, present participle tvåande, imperative två)

1. (transitive) to wash

• tvag
• tvett
• tvette
• tvoge

• “två” in The Nynorsk Dictionary.

• IPA^(key): /tvoː/,

• Audio:

  (file)

From Old Swedish tvēr, from Old Norse tveir, from Proto-Germanic *twai, from Proto-Indo-European *dwóh₁.

två

1. two

• tu (neuter) (archaic, poetic)
• tvenne (archaic)

• andra
• tvåa

• noll, ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv

From Old Swedish þvā, from Old Norse þvá, from Proto-Germanic *þwahaną.

två (present tvår, preterite tvådde, supine tvått, imperative två)

1. to wash (one's hands)
   • 1541, Gustav Vasa Bible, Gospel of John, 13:10

     Jesus sadhe til honom / Then som twaghen är / honom görs icke behooff / vthan at twå fötterna / men han är all reen. Och j ären rene / doch icke alle.

     (pre-1906 spelling) Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.

     Jesus saith to him, He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all.

2. (by extension) to cleanse oneself of accusations

• The strong conjugation is generally archaic/obsolete, except for the past participle and supine tvagen and tvagit

• tvaga
• tvagning
• tvål
• tvätt (tvätta)

• två in Svensk ordbok (SO)
• två in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• två in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• två in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

• två in Svensk ordbok.

• våt