Likely borrowed from German aufbieten. First attested in 1640.
uppbåda (present uppbådar, preterite uppbådade, supine uppbådat, imperative uppbåda)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | uppbåda | uppbådas | ||
Supine | uppbådat | uppbådats | ||
Imperative | uppbåda | — | ||
Imper. plural1 | uppbåden | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | uppbådar | uppbådade | uppbådas | uppbådades |
Ind. plural1 | uppbåda | uppbådade | uppbådas | uppbådades |
Subjunctive2 | uppbåde | uppbådade | uppbådes | uppbådades |
Participles | ||||
Present participle | uppbådande | |||
Past participle | uppbådad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |