utsträcka (present utsträcker, preterite utsträckte, supine utsträckt, imperative utsträck)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | utsträcka | utsträckas | ||
supine | utsträckt | utsträckts | ||
imperative | utsträck | — | ||
imper. plural1 | utsträcken | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | utsträcker | utsträckte | utsträcks, utsträckes | utsträcktes |
ind. plural1 | utsträcka | utsträckte | utsträckas | utsträcktes |
subjunctive2 | utsträcke | utsträckte | utsträckes | utsträcktes |
present participle | utsträckande | |||
past participle | utsträckt |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.