veder- + lägga. Compare German widerlegen, Dutch weerleggen.
vederlägga (present vederlägger, preterite vederlade, supine vederlagt, imperative vederlägg)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | vederlägga | vederläggas | ||
supine | vederlagt | vederlagts | ||
imperative | vederlägg | — | ||
imper. plural1 | vederläggen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | vederlägger | vederlade | vederläggs, vederlägges | vederlades |
ind. plural1 | vederlägga | vederlade | vederläggas | vederlades |
subjunctive2 | vederlägge | vederlade | vederlägges | vederlades |
present participle | vederläggande | |||
past participle | vederlagd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.