instigo

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet instigo. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet instigo, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger instigo i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet instigo finns här. Definitionen av ordet instigo hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avinstigo och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Português

Forma verbal

ins.ti.go

  1. primeira pessoa do singular do presente do indicativo do verbo instigar


"instigo" é uma forma flexionada de instigar.
As alterações feitas aqui devem referir-se apenas à forma flexionada.


Latim

Verbo

presente ativo instigo, infinitivo presente instigare, pretérito perfeito ativo instigavi, supino instigatum.

  1. incitar, instigar
  2. estimular

Conjugação

    Conjugação de instigō, primeira conjugação
Formas ativas
Modo verbal\número e pessoa Singular Plural
primeira segunda terceira primeira segunda terceira
Indicativo Presente instigō instigās instigat instigāmus instigātis instigant
Pretérito imperfeito instigābam instigābās instigābat instigābāmus instigābātis instigābant
Futuro instigābō instigābis instigābit instigābĭmus instigābĭtis instigābunt
Pretérito perfeito instigī instigīstī instigit instigĭmus instigīstis instigĕrunt, instigēre
Pretérito mais-que-perfeito instigĕram instigĕrās instigĕrat instigerāmus instigerātis instigĕrant
Futuro do pretérito instigĕrō instigĕris instigĕrit instigerĭmus instigerĭtis instigĕrint
Subjuntivo presente instigem instigēs instiget instigēmus instigētis instigent
Pretérito imperfeito instigērem instigārēs instigāret instigārēmus instigārētis instigārent
Pretérito perfeito instigĕrim instigĕrīs instigĕrit instigerĭmus instigerĭtis instigĕrint
Pretérito mai-que-perfeito instigīssem instigīssēs instigīsset instigissēmus instigissētis instigīssent
Imperativo Presente instigā instigāte
Futuro instigātō instigātō instigātōte instigāntō
Formas passivas
Modo verbal\número e pessoa Singular Plural
primeira segunda terceira primeira segunda terceira
Indicativo Presente instigor instigāris, instigāre instigātur instigāmur instigāmĭnī instigāntur
Pretérito imperfeito instigābar instigābāris, instigābāre instigābātur instigābāmur instigābamĭnī instigābāntur
Futuro instigābor instigābĕris, instigābĕre instigābĭtur instigābĭmur instigābimĭnī instigābuntur
Pretérito perfeito instigatus sum instigatus es instigatus est instigatī sumus instigatī estis instigatī sunt
Pretérito-mais-que-perfeito instigatus eram instigatus erās instigatus erat instigatī erāmus instigatī erātis instigatī erant
Futuro do pretérito instigatus erō instigatus eris/ere instigatus erit instigatī erimus instigatī eritis instigatī erunt
Subjuntivo presente instiger instigēris, instigēre instigētur instigēmur instigemĭnī instigēntur
Pretérito imperfeito instigārer instigārēris, instigārēre instigārētur instigārēmur instigāremĭnī instigārēntur
Pretérito perfeito instigatus sim instigatus sīs instigatus sit instigatī sīmus instigatī sītis instigatī sint
Pretérito mai-que-perfeito instigatus essem/forem instigatus essēs/forēs instigatus esset/foret instigatī essēmus/forēmus instigatī essētis/forētis instigatī essent/forent
Imperativo Presente instigāre instigāmĭnī
Futuro instigātor instigātor instigāntor


Formas infinitivas
Vozes Ativo Passiva
Modo verbal\tempo Presente Pretérito perfeito Futuro Presente Pretérito perfeito Futuro
Infinitivos instigāre instigisse instigatūrus esse instigārī instigatus esse instigatum īrī
Paricípios instigāns instigatūrus instigatus instigandus
Formas nominais
Modo verba/declinação Gerúndio Supino
Nominativo Genitivo Dativo/ablativo Acusativo Acusativo Ablativo
Formas impessoais instigāre instigandī instigandō instigandum instigatum instigatū

Pronúncia

  • AFI: /inˈstiː.ɡoː/, /ĩːˈstiː.ɡoː/.
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot