Användare:Lundgren8/uttal

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet Användare:Lundgren8/uttal. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet Användare:Lundgren8/uttal, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger Användare:Lundgren8/uttal i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet Användare:Lundgren8/uttal finns här. Definitionen av ordet Användare:Lundgren8/uttal hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avAnvändare:Lundgren8/uttal och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Nasaler

Klassisk fornsvenska

Vokaler

Långa

Uttal Exempel Not
bāter (”båt”) Utvecklades till
tēkẹn
blǣs (”blåser”)
bīta
dōttir
hūs Utvecklades till
hȳsa
dø̄vẹr (”döv”)

Korta

Uttal Exempel Not
vatn (”vatten”)
ængil (”ängel”)
fiskẹr
"ẹ" hundẹr Reducerad vokal (anaptyxis) av skiftande klangfärg, kan ändras p.g.a. vokalharmoni.

Konsonanter

Uttal Exempel Not
Kan realiseras som ?
skaþa Uttalet av þ när inte .
fogẹl Uttalet av f när inte .
sargha (”såra”) Frikativt g, betecknas <gh>.
falla, vald (”våld”) Används i början av ord, vid fördubbling samt urnordiska arvord i förbindelse med d, s och t.
tala, valde Kakuminalt l, i de fall som beskrivs ovan.
sun (”son)”, vande Som engelska n, snarare än svenska ? I så fall så, utom i början av ord, vid fördubbling samt urnordiska arvord i förbindelse med d, s, t där det är som svenska. Blir framför g, k.
æng Uttalas alltid tillsammans med g eller k, alltså eller .
hundẹrʲ Palataliserat . Används mest i ändelser som på urindoeuropeiska var -s, jf. latinets ”canis”.
arf Representeras alltid av f som uttalas i slutljud och midljud före andra konsonanter än k, s, t.
þing Används stavelseinledande, blir dock ibland i pronomen tonande beroende på om pronomenet är trycksvagt eller ej. Jf. ”þy” i tyvärr men dylik.

Halvvokaler

Uttal Exempel Not
biorn Skrivs oftast med i.
sværia Skrivs ofta med v eller w. Ibland ?

Stavelselängd

Källor

  • Noreen, Adolf (1918), Grunddragen av den fornsvenska grammatiken: till den akademiska undervisningens tjänst (2:a utgåvan), Stockholm: Norstedt, sid. 3-4
  • Pettersson, Gertrud (1996), Svenska språket under sjuhundra år: en historia om svenskan och dess utforskande, Lund: Studentlitteratur, ISBN 91-44-48221-3, sid. 83-87