Appendix:Grammatik/Ordklass

Ett exempel är ordet riktigt i följande tre meningar:

1. Detta blev till ett riktigt elddop.
2. Det är nog riktigt att jag hade kunnat få ett högre betyg på skrivningen, om jag hade pluggat mer.
3. Den poängsumma jag fick är ju riktigt urusel.

I den första meningen är riktigt en bestämning till elddop. Att man använder just neutrumformen riktigt beror på att elddop har genus neutrum, alltså är ett "ett-ord". Om man byter ut elddop mot ett "en-ord" som katastrof, så ändrar man också på formen på riktigt:

Detta blev till en riktig katastrof.

(Ordet riktig(t) sägs kongruensböjas efter sitt huvudord.) Man klassificerar här riktigt som ett adjektiv.

I mening nummer 2 är riktigt inte en bestämning till ett enda ord, utan i sista hand till ett långt uttryck, nämligen att jag hade kunnat få ett högre betyg på skrivningen, om jag hade pluggat mer. Hela detta uttryck upplevs för språkkänslan som ett neutrum, vilket också visar sig i att man låter det syfta på just hela uttrycket. Därför används fortfarande neutrumformen riktigt. Man kan uppfatta det som att hela det långa uttrycket fungerar som ett substantiv i neutrum. Ser man det på det viset, så kan man välja att även här uppfatta riktigt som ett adjektiv.

I den tredje meningen är riktigt åter en bestämning till bara ett ord, nämligen till adjektivet urusel. Detta huvudord för riktigt står inte alls i neutrum, eftersom det kongruensböjs efter sitt huvudord poängen, som är ett "en-ord". Språkkänslan hanterar dock detta fall på samma sätt som i den andra meningen, så att även det korta uttrycket urusel bestäms av något som till formen är ett adjektiv i neutrum. Detta är dock inte alls den enda möjligheten att bestämma urusel. I stället för ordet riktigt kan man använda ett annat ord som inte alls (i denna form) kan användas för att bestämma substantiv, nämligen verkligen. Man får då meningen

4.  Den poängsumma jag fick är ju verkligen urusel.

Orden i fetstil i meningarna 1, 2, 3 och 4 ligger någonstans på en glidande skala, så att riktigt i den första meningen definitivt kan ses som ett adjektiv, men verkligen i den fjärde meningen definitivt inte kan uppfattas så. Ordet verkligen räknas som ett adverb. Traditionell ordklassifikation räknar därför också riktigt i den tredje meningen som ett adverb, medan ordet i den andra meningen kan också uppfattas som en bestämning till det formella subjektet det, och därför kan räknas som ett adjektiv. En alternativ klassifikation utgår från att riktigt för språkkänslan är väsentligen samma ord i meningarna 1, 2 och 3, och klassificerar därför riktigt som ett adjektiv böjt i neutrum singularis i alla tre meningarna, Båda synsätten leder till gränsdragningsproblem.