Appendix:Grammatik/Singularis
Begreppet singularis, även kallat ental eller singular, är ett numerus och används bland annat då man diskuterar substantiv, verb, adjektiv och pronomen.
Substantiv
- Formerna anger att föremålet eller begreppet som substantivet refererar till förekommer i ett exemplar.
- Formellt sett är termen bara relevant då man talar om sådant som kan räknas. Även andra substantiv som inte numerusböjs (som i svenska substantiven luft ochcykling) kan dock ha former som språkligt och kongruensböjningsmässigt anknyter till singularisformerna. Man säger alltså Luften är klar eller Cykling förbjuden, där den bestämda formen luften av luft bildas på ett sätt typiskt för entalsformer, och där adjektivet klar och participet förbjuden står i singularis.
- I vissa språk finns substantiv som visserligen är räknebara, men ordet förekommer likväl endast i singularis.
Verb
- Anger att en person, eller föremål, utför en handling.
I modern svenska används samma enkla ("finita") verbformer oavsett om det är en eller flera personer som utför handlingen. När passivum bildas med hjälp av omskrivning med att bli, används däremot perfektparticipformen av huvudverbet, och det uppvisar samma skillnad i numerus som perfekt particip gör i övriga fall; se nedan.
I litet äldre svenska och ofta alltjämt i vissa dialekter (som de egentliga dalmålen) användes en särskild singularisform. Den motsvarar oftast den oböjda formen i det moderna riksspråket. Många andra språk har även i dag särskilda entalsformer av de finita verben.
Adjektiv
- Adjektivet beskriver ett objekt. Jfr. liten, litet och lilla, som alla syftar på ett objekt. Hade det varit flera objekt, hade man använt små.
För de flesta adjektiven i svenska är dock de svaga böjningsformerna lika i singularis och pluralis, utom för de språkbrukare som använder -e för att markera maskulinum singularis. För dem markerar starke i "Den starke pojken" både singularis (till skillnad från starka i "de starka pojkarna") och maskulinum (till skillnad från starka i "den starka flickan" eller "det starka barnet"). Andra språkbrukare använder formen starka i alla dessa situationer, alltså även: "Den starka pojken".
Adjektiv i komparativ böjs inte efter numerus, men superlativer har särskilda singlarisformer på samma sätt som adjektiv i grundform (positiv).
Particip
- Particip är verbens adjektivformer, och också här gäller att entalsformer beskriver ett objekt. För presensparticip finns ingen skillnad mellan singularis och pluralis, men perfektformer skiljer sig i allmänhet. Exempel på singularisformer av perfekt particip av att ]: "En avlämnad gåva", "ett avlämnat paket", "den avlämnade gåvan" och "det avlämnade paketet".
Även när perfekt particip används i passivkonstruktioner har de separata singularisformer: I meningarna "Jag blev hämtad vid tåget av mina vänner" och "Barnet blev hämtat från 'dagis' klockan fyra" står hämtad och hämtat i singularis. Jfr. "Vi blev hämtade".
Pronomen
- Pronomenet syftar på en person eller ett objekt.