Ryska skrivs med kyrilliska alfabetet.
Betoningen är viktig, den vilar på en av ordets vokaler. Om vokalen ё (jå) förekommer, har den alltid betoningen. I andra fall måste man utantill lära sig vilken vokal som betonas i varje ord. Ordböcker som Wiktionary markerar betoningen genom akut accent: Москва́. Om о (å) förekommer obetonat, uttalas det som а (Москва́ har alltså två а-ljud, det senare betonat).
Vokalerna är tio, fem utan och fem med inledande j-ljud. De utan j-ljud uttalas ungefär som på tyska eller italienska, а som kort svenskt a, о som kort o/å, у som långt svenskt o.
| Utan | Med inledande j-ljud |
|---|---|
| А а - kort a | Я я - ja |
| Э э - ä | Е е - je |
| Ы ы - kort y | И и - i/ji |
| О о - kort å/o | Ё ё - jå |
| У у - långt o | Ю ю - ju |
Konsonanter finns även för sje- (ш) och tje-ljud (ч) och kombinationen sjtj (щ). För s-ljudet görs skillnad mellan tonlöst (с) och tonande (з, som engelska zebra). För sje-ljudet finns tonlöst (ш) och tonande (ж, som franska journalist). Journalist skrivs журнали́ст och uttalas som på franska. Konsonanten x finns inte, utan skrivs ks (кс), men däremot finns en konsonant för ts: ц.
Konsonanterna kan uttalas muljerat (förmjukat, med avslutande j-ljud) eller inte. Muljeringen markeras med mjukhetstecknet ь om följande ljud är konsonant eller vokal med inledande j-ljud. Palatala vokaler (е samt и) förmjukar föregående konsonant utan att något mjukhetstecken behöver anges.