dualitet

dualitet

1. motsatsförhållande mellan två företeelser; dualism, tvåfaldighet, dubbelhet

   1896: Filosofiens historia efter Pontus Wikners kollegium:

   Men i νοῦς finns en brist, och denna ligger däri, att på dess ståndpunkt ännu alltid finns en söndring, en dualitet mellan den skådande och det skådade.

   1996: Textens väsen: en kritik av essentialistiska förutsättningar i modern litteraturteori:

   Problemet, hos både Jakobson och i den traditionella språksyn han både förvaltar och kritiserar, är att denna dualitet bara påvisas i olika representationer av språket.

   2016 (10 okt): United enemies av Thomas Schütte på Moderna museet:

   Det finns en dualitet i nästan allt han gör.

2. (föga brukligt) det att vara två; tvåhet, tvåtal

   1900: Viktor Rydberg: en lefnadsteckning:

   Allvarligt taladt, är det bäst att skyddet blir ömsesidigt; det hör till våra skönaste framtidsförhoppningar, att Skandinavien och Tyskland en gång skola vid hvarandras sida i troget fosterbrödralag bilda icke blott ett bålverk för Europa mot panslavismen, utan en i världshändelserna aktivt ingripande dualitet.

   Sammansättningar: dualitetsprincip

3. (fysik) det att två till synes olika beskrivningar av ett fysikaliskt system är matematiskt ekvivalenta

   Inom kvantmekaniken förklaras vågpartiklarnas dualitet genom att varje system och partikel beskrivs av vågfunktioner som bestämmer sannolikhetsdistributioner för alla mätbara variabler.

4. (matematik) förhållande mellan två (ofta geometriska) strukturer där vetskap om den ena ger vetskap om den andra och vice versa; förhållande mellan en primal och en dual

   Då en triangulär tesselerings dual är en hexagonal tesselering så kan man säga att de två har ett dualitetsförhållande.

   I linjärprogrammering pratar man om dualiteten (förhållandet) mellan ett minimeringsproblem och dess duala maximeringsproblem.

Besläktade ord: dual, dualis, dualism, dualist, dualistisk

Sammansättningar: dualitetsförhållande