förfining

förfining u

1. det att förfinas eller vara förfinad, elegans, kultur, stil, utveckling

   1910: Tal till Sverges ungdom, Ellen Key:

   Men ännu finnas tyvärr allt för många arbetare, som inbilla sig att deras stora strid kämpas bäst utan detta slags förfining; att man bör möta glåpord med glåpord, råhet med råhet.

   1858: Fru Catharina Boije och hennes Döttrar, Fredrika Runeberg:

   Men den erfarne verldsmannen dolde sitt inre, och endast den fina älskvärdheten, det lätta skämtet rådde i hans samtal, sådant det då gällde såsom elegansens och förfiningens högsta blomma.

   1839: Smärre skrifter af medicinskt innehåll, Israel Hwasser:

   Om den sednare classen icke begriper denna sin bestämmelse, utan tror sig äga rättighet att öfverlemna sig blott åt njutningen af sin lyckligare ställning, och drifver förfiningens konster till det yttersta, blir den slutligen så vek, att den sjelf ej förmår uthärda någon närmare beröring med den yttre verlden och då den derjemte både genom kärlekslös försummelse och positivt förtryck låter den arbetande classen blifva nödens offer, utmärglas genom svält, nakenhet, öfverdrifvet arbete och bekymmer, blir ett sådant af veklingar och uslingar sammansatt samhälle slutligen så svagt, att det knappt behöfver det förkrossande slaget af en anfallande barbarisk fiende för att falla sönder.

   Se även tesaurus: Kyskhet, Hövlighet, Modesak, Smak, Skönhet, Förbättring, Smakfullhet, Förstånd, Tunnhet