finne

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet finne. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet finne, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger finne i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet finne finns här. Definitionen av ordet finne hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avfinne och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Substantiv

Böjningar av finne 1-2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finne finnen finnar finnarna
Genitiv finnes finnens finnars finnarnas
Pojke med finnar (2) i pannan.

finne

  1. (nationaliteter) person, i synnerhet man, från Finland som tillhör den finskspråkiga folkgruppen
    1908: Nordisk familjebok:
    Finnmarker kallas ännu i dag många skogstrakter i mellersta Sveriges landskap (Värmland-Ångermanland), som en gång koloniserats af finnar.
    Etymologi: Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en man som tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet "finne", i dess nya betydelse, i bruk.
    Sammansättningar: finnbygd, finnjänta, finnkniv, finnmark, finnmyrten, finnpojke, finnrissla, finnros, finnryssja, finnskog, finnsocken, finnstuga, finntorp, finnvävnad, skogsfinne
  2. (medicin) varfyllt hudutslag orsakat av inflammation i talgkörtel, det vill säga av hudsjukdomen akne
    1908: Nordisk familjebok:
    Oftast förekomma finnar i ansiktet hos unga personer af båda könen, i synnerhet under och efter pubertetsutvecklingen .
    Hyponymer: kvissla
    Se även: pormask

Användning

person
  • Då man särskilt vill framhålla att en person från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finne" begagnas.
  • Om man däremot vill särskilt framhålla att en person från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvensk" begagnas.
  • Benämningen "finländare" är ett samlingsnamn för en person från Finland, speciellt om en mansperson oberoende av etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländare" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en person från Finland.
  • Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finne", "finländare" och "finlandssvensk".

Översättningar

Bokmål

Substantiv

Böjningar av finne  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finne finnen finner finnene
Genitiv finnes finnens finners finnenes

finne m

  1. (nationalitet) finne
  2. (biologi) fena
    Sammansättningar: ryggfinne

Verb

finne

  1. finna, hitta

Danska

Substantiv

finne

  1. finne

Nynorska

Substantiv

Böjningar av finne  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finne finnen finnar finnane

finne m

  1. (nationalitet) finne
  2. (biologi) fena
    Sammansättningar: ryggfinne

Verb

finne

  1. finna, hitta