finska

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet finska. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet finska, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger finska i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet finska finns här. Definitionen av ordet finska hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avfinska och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Se även Finska.

Svenska

Substantiv

Böjningar av finska 1. Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ finska finskan
Genitiv finskas finskans
Som förled i sammansättningar används finsk-.
Böjningar av finska 2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finska finskan finskor finskorna
Genitiv finskas finskans finskors finskornas

finska

  1. språk som huvudsakligen talas i Finland
  2. kvinna från Finland som tillhör den finskspråkiga folkgruppen
    1920: Folklynnen, Carl Gustaf Laurin:
    finskor äro eleganta, ha de ett mera mondänt, mera kontinentalt drag än våra försiktiga svenskor.

Användning

  • Då man särskilt vill framhålla att en kvinna från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finska" begagnas.
  • Om man däremot vill särskilt framhålla att en kvinna från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvenska" begagnas.
  • Benämningen "finländska" är ett samlingsnamn för en kvinna från Finland, oavsett etnisk bakgrund. Det är alltså benämningen (substantivet) "finländska" man skall använda då man, i vanliga fall, talar om en kvinna från Finland.
  • Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finska", "finländska" och "finlandssvenska".

Etymologi

språk
  • Belagt i svenska språket sedan 1556, på fornsvenska finska.
kvinna
  • Belagt i svenska språket sedan 1514.

Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt substantiv för att beteckna en kvinna som tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs substantivet "finska", i dess nya betydelse, i bruk.

Översättningar

Adjektiv

finska

  1. böjningsform av finsk