Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet
horn. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet
horn, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger
horn i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet
horn finns här. Definitionen av ordet
horn hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen av
horn och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
Se även hörn.
Svenska
Substantiv
horn n
- utväxt av keratin på vissa djurs huvuden
- Älgen fäller sina horn i januari-februari.
- Synonymer: wönn (orsamål)
- Etymologi: Av fornsvenska horn, belagt i svenskan sedan tidigt 1300-tal.[1]
- Sammansättningar: antilophorn, buffelhorn, enhörningshorn, fårhorn, gethorn, hjorthorn, kohorn, myskoxhorn, oljehorn, renhorn, smörjehorn, ymnighetshorn, älghorn
- ett bleckblåsinstrument
- Hyperonymer: bleckblåsinstrument
- Hyponymer: valthorn, althorn
- Jämför: kohorn, shofar, vallhorn
- keratin, det material som till exempel horn och naglar är gjorda av
- Synonymer: keratin
- hörn på ett segel
- Sammansättningar: fallhorn, halshorn, klohorn, lovartshorn, lähorn, pikhorn, skothorn
- städets spetsiga ände
- Besläktade ord: behornad
- Sammansättningar: hornlykta, skohorn
- Fraser: blåsa i sitt horn, ett horn i sidan
Översättningar
Danska
Substantiv
horn
- horn; utväxt av keratin på vissa djurs huvuden
- horn; ett bleckblåsinstrument
- Besläktade ord: alpehorn
Engelska
Substantiv
horn
- uttal: hɔːn (brittisk engelska) hɔːrn (amerikansk engelska)
- horn (instrument)
- horn (utväxt av keratin)
- horn (keratin)
- (fordonsteknik) tuta
Isländska
Substantiv
horn n
- hörn
Källor
- ↑ Svensk ordbok: "horn", läst 2021-03-16