jord

Se även jórð, jǫrð, jörð, jorð och jørð.

jord

• uttal: juːrdⓘ

1. material bestående av en blandning av löst sammansatta organiska och oorganiska ämnen som samlas ovanpå fast berggrund; även om mytologiskt grundelement i grekisk och kinesisk filosofi

   Det blir fina skördar varje år tack vare den näringsrika jorden.

   Synonymer: mylla, stoft, jordart, jordmån

   Sammansättningar: blomjord, jordfläck, jordfärg, jordgubbe, jordklump, jordsmak, medelhavsjord, planteringsjord, rhododendronjord

2. (mindre ofta i plural) landområde, särskilt om jordbruksmark; mark

   Synonymer: lott, mark, teg, åker, ägor

   Sammansättningar: jordbruk, jordreform, jordägare

3. (astronomi) (särskilt i bestämd form, även Jorden) hypotetisk planet med egenskaper liknande jordens, oftast i plural

   Endast ett fåtal människor har varit på en annan himlakropp än jorden.

   Många forskare tror att det finns fler jordar som vår ute i universum.

   Synonymer: Tellus, jordklot

   Besläktade ord: jorderike, jordevarv

4. (ellära) en referens mot vilken man mäter elektrisk spänning, ofta fysiskt kopplad till marken

   Besläktade ord: jorda, jordkabel, jordmån, jordning

Homofoner: hjord, gjord (då uttalat med lång vokal; kan även uttalas med kort vokal)

Etymologi: Äldre fornsvenska iorþ. Av germanska *erþō, varav även engelska earth, tyska Erde. Ytterst av urindoeuropeiska *er-, varav även grekiska ἔρα, era, ”jord”.

Fraser: gå under jorden - göra sig oåtkomlig för myndigheter och särskilt polisväsendet, moder jord, som uppslukad av jorden - spårlöst försvunnen, vilja sjunka genom jorden - vilja försvinna av skam eller blygsel, komma ner på jorden/ta ner någon på jorden - bli varse respektive göra någon varse om verkligheten, ha fötterna på jorden - vara praktiskt inriktad, vara jordnära - bortse från spekulationer, teoretiserande och önsketänkande

Sammansättningar: jordeliv, jordloppa, jordeplan