klocka
Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet klocka. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet klocka, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger klocka i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet klocka finns här. Definitionen av ordet klocka hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avklocka och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
klocka på ett torn
Spräckt skalle från att ha blivit klockad två gånger.
Svenska
Substantiv
| Böjningar av klocka | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | klocka | klockan | klockor | klockorna |
| Genitiv | klockas | klockans | klockors | klockornas |
klocka
- uttal: ˈklɔ̀ka
- tidmätare (ursprungligen mekanisk med rund urtavla och visare, senare oftast elektronisk med visare eller digital)
- Klockan i köket har stannat och behöver nog ett nytt batteri.
- Varianter: kluka (orsamål)
- Synonymer: ur
- Meronymer: minutvisare, sekundvisare, timvisare, urtavla
- Sammansättningar: armbandsklocka, golvklocka, guldklocka, klocktorn, köksklocka, moraklocka, schackklocka, silverklocka, stationsklocka, väggklocka, äggklocka
- (i frågor om vilken tid det är) tid, klockslag
- Vet ni vad klockan är?
- Grammatik: Refereras ibland till med pronomenet hon.
- oftast konformigt metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud vid påverkan
- Klockorna i kyrktornet vägde flera ton styck.
- Jämför: skälla, bjällra
- Sammansättningar: blåklocka, cykelklocka, dörrklocka, klockmalva, klockringning, klockspel, klockstapel, klocktorn, klockväxt, kyrkklocka, ringklocka, skeppsklocka, slagklocka, ängsklocka
- Se även: kläpp
- (främst i ett fåtal sammansättningar) oftast konformigt föremål öppet nere och stängt uppe med annan uppgift än att frambringa ljud
- Dykarklocka användes förr för att kunna dyka djupt.
- Sammansättningar: dykarklocka, gasklocka, klockkurva
- Dykarklocka användes förr för att kunna dyka djupt.
- (digitalteknik) klocksignal
- Sammansättningar: klockcykel, klockfrekvens
- Besläktade ord: klockad
- Etymologi: Sedan fornsvenska klukka, klokka, ett medeltida lån av latinska clocca, ”(kyrk)klocka”, även ”kåpa” (jämför engelska clock och cloak, franska cloche, tyska Glocke), troligen av iriskt ursprung, troligen ljudhärmande.
- Besläktade ord: klockare
- Sammansättningar: klockradio, klockslag, väckarklocka
Översättningar
tidmätare
- azerbajdzjanska: saat (az)
- bokmål: klokke (no) mf, ur (no) n
- bosniska: sat m
- danska: ur (da) n
- engelska: clock (en), watch (en)
- esperanto: horloĝo
- finska: kello (fi)
- franska: horloge (fr) f, montre (fr) f
- indonesiska: jam (id)
- isländska: úr (is), klukka (is) f
- italienska: orologio (it)
- japanska: 時計 (ja)
- jiddisch: זייגער (yi) m (zeyger)
- kroatiska: ura (hr) f sing, sat (hr) m sing
- malajiska: jam (ms)
- nederländska: klok (nl) mf
- nynorska: klokke f, ur n
- polska: zegar (pl) m, zegarek (pl) m
- portugisiska: relógio (pt)
- ryska: часы (ru) m pl
- spanska: reloj (es) m
- svensk romani: kambana
- turkiska: saat (tr)
- tyska: Uhr (de) f
- ungerska: óra (hu)
metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud
- bokmål: klokke (no) mf
- danska: klokke (da) u
- engelska: bell (en)
- finska: kello (fi)
- franska: cloche (fr) f
- isländska: bjalla (is) f
- italienska: campana (it) f
- nederländska: klok (nl) mf
- nynorska: klokke f
- polska: dzwon (pl) m
- portugisiska: sino (pt) m, campainha (pt) f
- ryska: ко́локол (ru) m
- spanska: campana (es) f
- tyska: Glocke (de) f
- ungerska: harang (hu)
Verb
| Böjningar av klocka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | klocka | klockas |
| Presens | klockar | klockas |
| Preteritum | klockade | klockades |
| Supinum | klockat | klockats |
| Imperativ | klocka | – |
| Particip | ||
| Presens | klockande, klockandes | |
| Perfekt | klockad | |
klocka
- ta tiden för en händelse; mäta hur lång tid något tar
- speciellt mäta tiden det tar att färdas en viss sträcka; mäta hastighet
- Bilen klockades till hundratjugo kilometer i timmen.
- (digitalteknik) styra med en speciell pulsformad klocksignal, på det att saker och ting endast ska hända då klockan byter tillstånd från låg nivå till hög (eller i vissa tillämpningar tvärtom)
- Det här registret klockas in på positiv klockflank, det vill säga när klockan går från låg till hög.
- Sammansättningar: underklocka, överklocka
- Jämför: synkron
- drämma till någon i huvudet med ett kläppliknande slagvapen (typ påk, slagträ, stridsklubba, hammare), främst i tinningen eller sidan av huvudet
- Etymologi: Bildlig härledning från kläppens funktion i en ringklocka.
- Han är blind på vänster öga så satsa på att klocka honom i vänster tinning.
- Titta på stenåldersyxan jag hittade i trädgården, föreställ dig att bli klockad av den.
- Jag klockade honom med lillsläggan innan han förstod vad som hände.