pliktkänsla

pliktkänsla

1. känslomässigt grundad vilja att fullgöra åtaganden som anses utgöra personens plikt (även om det medför besvär för personen själv)

   1847: Hedvig Charlotta Nordenflycht, Wilhelmina Stålberg:

   Lydig sin fars vilja och endast af — jag må säga öfverdrifven pligtkänsla, blef hon Tidemans fästmö, och nog tror jag, att det beslutet kostade henne många sömnlösa nätter och många tårar, fastän hon aldrig yppade det för mig; men när nu vår Herre var så nådig och förlossade den stackars mannen från sina myckna plågor, borde hon ju vara glad deröfver, nöjd att hafva till det yttersta uppfyllt sin pligt, och tillfreds med att himlen slutligen bröt det band som lydnaden, icke kärleken, knutit.

   1886: Tjensteqvinnans son, August Strindberg:

   Ja, der brast bevisningen, och Johan, som ej visste att Kierkegaard var kristen, utan trodde tvärtom, ty han kände ej hans »Uppbyggliga tal», fick nu insmugglad på sig den kristna sedeläran, med offerskyldighet och pligtkänsla.

   1891: Ett eget hem, Mathilda Langlet:

   Ty om man skall blifva väl betjenad, beror i hög grad på huru tjenarne utföra våra befallningar — om de göra det gerna eller ogerna, af tvång eller pligtkänsla, vänligt eller ovänligt.

   1992 (17 juli): Samhället speglas genom sina tabun (DN):

   Mentaliteten präglades inte av rättighetstänkande, utan av den pliktkänsla som gör att man inte ser staten som instrument för medborgarnas bästa utan tvärtom medborgarna som redskap för statens bästa.

   2011 (21 sep): Nästan alla jobbar övertid varje vecka (DN):

   Att akademiker jobbar övertid är ett uttryck för pliktkänsla, men också för att jobbet är kul.

   2020 (7 nov): Hela världen höll andan innan beskedet kom (SvD):

   Hela Joe Bidens kandidatur har andats pliktkänsla snarare än maktbegär.

   2022 (8 sep): Kungens ord efter drottning Elizabeths död (SVT):

   Drottningen tjänade sina länder och Samväldet med en enastående hängivenhet och pliktkänsla.