ta emot med varma servetter

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet ta emot med varma servetter. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet ta emot med varma servetter, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger ta emot med varma servetter i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet ta emot med varma servetter finns här. Definitionen av ordet ta emot med varma servetter hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avta emot med varma servetter och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Verb

servett
varmt mottagande

ta emot med varma servetter

  1. (idiomatiskt, mindre brukligt) möta någon med kraftiga motåtgärder, vanligen fysiskt våld
    Medan detta tilldrog sig på högra flygeln angrep Tilly på den vänstra, men mottogs av Torstenson med varma servetter.
    Sedan är jag övertygad om att Myllarfaks kommer att ta emot favoriten Hallsta Louts med varma servetter under slutvarvet.
    Vanliga konstruktioner: ta emot någon med varma servetter
    Etymologi: Uttrycket att ta emot någon med varma servetter förekommer möjligen ursprungligen som benämning på en (icke säkert betygad) sed att före måltid erbjuda värmda servetter eller servetter som var fuktade med varmt vatten. I den här betydelsen var uttrycket positivt och motsvarade ett varmt och hjärtligt mottagande. Idag används idiomet i negativ betydelse där bemötandet är fientligt. Det varma mottagandet syftar då särskilt på att reagera på ett angrepp med intensiv eld från egna kanoner eller andra vapen.[1] Möjligtvis har betydelseskiftet hos varm här att göra med den flertydiga betydelsen hos det nästan liktydiga ordet het, till exempel den negativa betydelsen i uttycket ”göra det hett om öronen för någon”.[2]

Översättningar

Källor

  1. Svenska Akademiens ordbok: "servett", läst 2011-09-12
  2. Bevingat, Hellsing, Hellquist, Hallengren, Albert Bonniers Förlag 2000, sida 299