Infinitive | |||
---|---|---|---|
Infinitiv Präsens | Infinitiv Perfekt | Infinitiv Futur | |
Aktiv | addūcere | addūxisse | addūctūrum, -am, -um esse |
Passiv | addūcī | addūctum, -am, -um esse | addūctum īrī |
Partizipien | |||
Präsens Aktiv | Perfekt Passiv | Futur Aktiv | |
addūcēns | addūctus, -a, -um | addūctūrus, -a, -um | |
Gerundium, Gerundivum, Supina | |||
Gerundium | Gerundivum | Supinum I | Supinum II |
addūcendī | addūcendus, -a, -um | addūctum | addūctū |
Person | Präsens | Futur | ||
---|---|---|---|---|
Aktiv | Passiv | Aktiv | Passiv | |
Sg. 2. Pers. | addūce! | addūcere! | addūcitō! | addūcitor! |
Sg. 3. Pers. | addūcitō! | addūcitor! | ||
Pl. 2. Pers. | addūcite! | addūciminī! | addūcitōte! | |
Pl. 3. Pers. | addūcuntō! | addūcuntor! |
Präsens | ||||
---|---|---|---|---|
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | addūcō | addūcam | addūcor | addūcar |
Sg. 2. Pers. | addūcis | addūcās | addūceris | addūcāris |
Sg. 3. Pers. | addūcit | addūcat | addūcitur | addūcātur |
Pl. 1. Pers. | addūcimus | addūcāmus | addūcimur | addūcāmur |
Pl. 2. Pers. | addūcitis | addūcātis | addūciminī | addūcāmini |
Pl. 3. Pers. | addūcunt | addūcant | addūcuntur | addūcantur |
Text | ||||
Imperfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | addūcēbam | addūcerem | addūcēbar | addūcerer |
Sg. 2. Pers. | addūcēbās | addūcerēs | addūcēbāris | addūcerēris |
Sg. 3. Pers. | addūcēbat | addūceret | addūcēbātur | addūcerētur |
Pl. 1. Pers. | addūcēbāmus | addūcerēmus | addūcēbāmur | addūcerēmur |
Pl. 2. Pers. | addūcēbātis | addūcerētis | addūcēbāminī | addūcerēminī |
Pl. 3. Pers. | addūcēbant | addūcerent | addūcēbantur | addūcerentur |
Text | ||||
Futur I | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | addūcam | addūcar | ||
Sg. 2. Pers. | addūcēs | addūcēris | ||
Sg. 3. Pers. | addūcet | addūcētur | ||
Pl. 1. Pers. | addūcēmus | addūcēmur | ||
Pl. 2. Pers. | addūcētis | addūcēminī | ||
Pl. 3. Pers. | addūcent | addūcentur | ||
Text | ||||
Perfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | addūxī | addūxerim | addūctus, -a, -um sum | addūctus, -a, -um sim |
Sg. 2. Pers. | addūxistī | addūxeris | addūctus, -a, -um es | addūctus, -a, -um sīs |
Sg. 3. Pers. | addūxit | addūxerit | addūctus, -a, -um est | addūctus, -a, -um sit |
Pl. 1. Pers. | addūximus | addūxerimus | addūctī, -ae, -a sumus | addūctī, -ae, -a sīmus |
Pl. 2. Pers. | addūxistis | addūxeritis | addūctī, -ae, -a estis | addūctī, -ae, -a sītis |
Pl. 3. Pers. | addūxērunt | addūxerint | addūctī, -ae, -a sunt | addūctī, -ae, -a sint |
Text | ||||
Plusquamperfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | addūxeram | addūxissem | addūctus, -a, -um eram | addūctus, -a, -um essem |
Sg. 2. Pers. | addūxerās | addūxissēs | addūctus, -a, -um erās | addūctus, -a, -um essēs |
Sg. 3. Pers. | addūxerat | addūxisset | addūctus, -a, -um erat | addūctus, -a, -um esset |
Pl. 1. Pers. | addūxerāmus | addūxissēmus | addūctī, -ae, -a erāmus | addūctī, -ae, -a essēmus |
Pl. 2. Pers. | addūxerātis | addūxissētis | addūctī, -ae, -a erātis | addūctī, -ae, -a essētis |
Pl. 3. Pers. | addūxerant | addūxissent | addūctī, -ae, -a erant | addūctī, -ae, -a essent |
Text | ||||
Futur II | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | addūxerō | addūctus, -a, -um erō | ||
Sg. 2. Pers. | addūxeris | addūctus, -a, -um eris | ||
Sg. 3. Pers. | addūxerit | addūctus, -a, -um erit | ||
Pl. 1. Pers. | addūxerimus | addūctī, -ae, -a erimus | ||
Pl. 2. Pers. | addūxeritis | addūctī, -ae, -a eritis | ||
Pl. 3. Pers. | addūxerint | addūctī, -ae, -a erunt |