Infinitive | |||
---|---|---|---|
Infinitiv Präsens | Infinitiv Perfekt | Infinitiv Futur | |
Aktiv | advenīre | advēnisse | adventūrum, -am, -um esse |
Passiv | advenīrī | adventum, -am, -um esse | adventum īrī |
Partizipien | |||
Präsens Aktiv | Perfekt Passiv | Futur Aktiv | |
adveniēns | adventus, -a, -um | adventūrus, -a, -um | |
Gerundium, Gerundivum, Supina | |||
Gerundium | Gerundivum | Supinum I | Supinum II |
adveniendī | adveniendus, -a, -um | adventum | adventū |
Person | Präsens | Futur | ||
---|---|---|---|---|
Aktiv | Passiv | Aktiv | Passiv | |
Sg. 2. Pers. | advenī! | — | advenītō! | — |
Sg. 3. Pers. | advenītō! | — | ||
Pl. 2. Pers. | advenīte! | — | advenītōte! | |
Pl. 3. Pers. | adveniuntō! | — |
Präsens | ||||
---|---|---|---|---|
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | adveniō | adveniam | — | — |
Sg. 2. Pers. | advenīs | adveniās | — | — |
Sg. 3. Pers. | advenit | adveniat | advenītur | adveniātur |
Pl. 1. Pers. | advenīmus | adveniāmus | — | — |
Pl. 2. Pers. | advenītis | adveniātis | — | — |
Pl. 3. Pers. | adveniunt | adveniant | — | — |
Text | ||||
Imperfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | adveniēbam | advenīrem | — | — |
Sg. 2. Pers. | adveniēbās | advenīrēs | — | — |
Sg. 3. Pers. | adveniēbat | advenīret | adveniēbātur | advenīrētur |
Pl. 1. Pers. | adveniēbāmus | advenīrēmus | — | — |
Pl. 2. Pers. | adveniēbātis | advenīrētis | — | — |
Pl. 3. Pers. | adveniēbant | advenīrent | — | — |
Text | ||||
Futur I | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | adveniam | — | ||
Sg. 2. Pers. | adveniēs | — | ||
Sg. 3. Pers. | adveniet | adveniētur | ||
Pl. 1. Pers. | adveniēmus | — | ||
Pl. 2. Pers. | adveniētis | — | ||
Pl. 3. Pers. | advenient | — | ||
Text | ||||
Perfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | advēnī | advēnerim | — | — |
Sg. 2. Pers. | advēnistī | advēneris | — | — |
Sg. 3. Pers. | advēnit | advēnerit | adventum est | adventum sit |
Pl. 1. Pers. | advēnimus | advēnerimus | — | — |
Pl. 2. Pers. | advēnistis | advēneritis | — | — |
Pl. 3. Pers. | advēnērunt | advēnerint | — | — |
Text | ||||
Plusquamperfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | advēneram | advēnissem | — | — |
Sg. 2. Pers. | advēnerās | advēnissēs | — | — |
Sg. 3. Pers. | advēnerat | advēnisset | adventum erat | adventum esset |
Pl. 1. Pers. | advēnerāmus | advēnissēmus | — | — |
Pl. 2. Pers. | advēnerātis | advēnissētis | — | — |
Pl. 3. Pers. | advēnerant | advēnissent | — | — |
Text | ||||
Futur II | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | advēnerō | — | ||
Sg. 2. Pers. | advēneris | — | ||
Sg. 3. Pers. | advēnerit | adventum erit | ||
Pl. 1. Pers. | advēnerimus | — | ||
Pl. 2. Pers. | advēneritis | — | ||
Pl. 3. Pers. | advēnerint | — |