Infinitive | |||
---|---|---|---|
Infinitiv Präsens | Infinitiv Perfekt | Infinitiv Futur | |
Aktiv | āvertere | āvertisse | āversūrum, -am, -um esse |
Passiv | āvertī | āversum, -am, -um esse | āversum īrī |
Partizipien | |||
Präsens Aktiv | Perfekt Passiv | Futur Aktiv | |
āvertēns | āversus, -a, -um | āversūrus, -a, -um | |
Gerundium, Gerundivum, Supina | |||
Gerundium | Gerundivum | Supinum I | Supinum II |
āvertendī | āvertendus, -a, -um | āversum | āversū |
Person | Präsens | Futur | ||
---|---|---|---|---|
Aktiv | Passiv | Aktiv | Passiv | |
Sg. 2. Pers. | āverte! | āvertere! | āvertitō! | āvertitor! |
Sg. 3. Pers. | āvertitō! | āvertitor! | ||
Pl. 2. Pers. | āvertite! | āvertiminī! | āvertitōte! | |
Pl. 3. Pers. | āvertuntō! | āvertuntor! |
Präsens | ||||
---|---|---|---|---|
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | āvertō | āvertam | āvertor | āvertar |
Sg. 2. Pers. | āvertis | āvertās | āverteris | āvertāris |
Sg. 3. Pers. | āvertit | āvertat | āvertitur | āvertātur |
Pl. 1. Pers. | āvertimus | āvertāmus | āvertimur | āvertāmur |
Pl. 2. Pers. | āvertitis | āvertātis | āvertiminī | āvertāmini |
Pl. 3. Pers. | āvertunt | āvertant | āvertuntur | āvertantur |
Text | ||||
Imperfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | āvertēbam | āverterem | āvertēbar | āverterer |
Sg. 2. Pers. | āvertēbās | āverterēs | āvertēbāris | āverterēris |
Sg. 3. Pers. | āvertēbat | āverteret | āvertēbātur | āverterētur |
Pl. 1. Pers. | āvertēbāmus | āverterēmus | āvertēbāmur | āverterēmur |
Pl. 2. Pers. | āvertēbātis | āverterētis | āvertēbāminī | āverterēminī |
Pl. 3. Pers. | āvertēbant | āverterent | āvertēbantur | āverterentur |
Text | ||||
Futur I | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | āvertam | āvertar | ||
Sg. 2. Pers. | āvertēs | āvertēris | ||
Sg. 3. Pers. | āvertet | āvertētur | ||
Pl. 1. Pers. | āvertēmus | āvertēmur | ||
Pl. 2. Pers. | āvertētis | āvertēminī | ||
Pl. 3. Pers. | āvertent | āvertentur | ||
Text | ||||
Perfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | āvertī | āverterim | āversus, -a, -um sum | āversus, -a, -um sim |
Sg. 2. Pers. | āvertistī | āverteris | āversus, -a, -um es | āversus, -a, -um sīs |
Sg. 3. Pers. | āvertit | āverterit | āversus, -a, -um est | āversus, -a, -um sit |
Pl. 1. Pers. | āvertimus | āverterimus | āversī, -ae, -a sumus | āversī, -ae, -a sīmus |
Pl. 2. Pers. | āvertistis | āverteritis | āversī, -ae, -a estis | āversī, -ae, -a sītis |
Pl. 3. Pers. | āvertērunt | āverterint | āversī, -ae, -a sunt | āversī, -ae, -a sint |
Text | ||||
Plusquamperfekt | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | āverteram | āvertissem | āversus, -a, -um eram | āversus, -a, -um essem |
Sg. 2. Pers. | āverterās | āvertissēs | āversus, -a, -um erās | āversus, -a, -um essēs |
Sg. 3. Pers. | āverterat | āvertisset | āversus, -a, -um erat | āversus, -a, -um esset |
Pl. 1. Pers. | āverterāmus | āvertissēmus | āversī, -ae, -a erāmus | āversī, -ae, -a essēmus |
Pl. 2. Pers. | āverterātis | āvertissētis | āversī, -ae, -a erātis | āversī, -ae, -a essētis |
Pl. 3. Pers. | āverterant | āvertissent | āversī, -ae, -a erant | āversī, -ae, -a essent |
Text | ||||
Futur II | ||||
Aktiv | Passiv | |||
Person | Indikativ | Konjunktiv | Indikativ | Konjunktiv |
Sg. 1. Pers. | āverterō | āversus, -a, -um erō | ||
Sg. 2. Pers. | āverteris | āversus, -a, -um eris | ||
Sg. 3. Pers. | āverterit | āversus, -a, -um erit | ||
Pl. 1. Pers. | āverterimus | āversī, -ae, -a erimus | ||
Pl. 2. Pers. | āverteritis | āversī, -ae, -a eritis | ||
Pl. 3. Pers. | āverterint | āversī, -ae, -a erunt |