återhämta (present återhämtar, preterite återhämtade, supine återhämtat, imperative återhämta)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | återhämta | — | ||
supine | återhämtat | — | ||
imperative | återhämta | — | ||
imper. plural1 | återhämten | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | återhämtar | återhämtade | — | — |
ind. plural1 | återhämta | återhämtade | — | — |
subjunctive2 | återhämte | återhämtade | — | — |
present participle | återhämtande | |||
past participle | — |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.