återuppstå (present återuppstår, preterite återuppstod, supine återuppstått, imperative återuppstå)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | återuppstå | — | ||
supine | återuppstått, återuppståndit | — | ||
imperative | återuppstå, återuppstatt | — | ||
imper. plural1 | återuppstån | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | återuppstår | återuppstod | — | — |
ind. plural1 | återuppstå | återuppstodo | — | — |
subjunctive2 | återuppstå | återuppstode | — | — |
present participle | återuppstående | |||
past participle | återuppstånden |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.