över (“over”) + bevisa (“prove”). Attested since 1515.
överbevisa (present överbevisar, preterite överbevisade, supine överbevisat, imperative överbevisa)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | överbevisa | överbevisas | ||
Supine | överbevisat | överbevisats | ||
Imperative | överbevisa | — | ||
Imper. plural1 | överbevisen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | överbevisar | överbevisade | överbevisas | överbevisades |
Ind. plural1 | överbevisa | överbevisade | överbevisas | överbevisades |
Subjunctive2 | överbevise | överbevisade | överbevises | överbevisades |
Participles | ||||
Present participle | överbevisande | |||
Past participle | överbevisad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |