afsvärja (present afsvärjer, preterite afsvor, supine afsvurit, imperative afsvärj)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | afsvärja | — | ||
supine | afsvurit | — | ||
imperative | afsvärj | — | ||
imper. plural1 | afsvärjen | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | afsvärjer | afsvor | — | — |
ind. plural1 | afsvärja | afsvuro | — | — |
subjunctive2 | afsvärje | afsvure | — | — |
present participle | afsvärjande | |||
past participle | — |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.